risenshine

I morse gjordes han klar,förmodligen avrakad på huvudet och tvättad in i minsta lilla vrå.
Kl 10 rullades han ner till operation och den skulle beräknas ta en timme.

Tiden sniglar sig fram och man kan liksom inte koppla av,det är svårt att tänka på något annat om jag säger så.
Man tänker på allt som kan tillstöta och hur kroppen reagerar på en sövning ,när hjärnan redan blöder och har det kämpig nog som det är.
Dessutom ska jag ju ärligt säga att Gävle inte har mitt fulla förtroende...
UAS hade varit tryggare,där låg mamma när hon fick sin hjärnblödning och där kan jag garantera att det inte satt några sjuksyrror och hängde eller för den delen skrattade bland patienterna.
Hela avdelningen där gav ett mycket skärpt och enormt kunnigt intryck och dessutom bemötte man dom anhöriga mycket proffessionellt.

Nåja timmarna sniglade sig fram, och vid 16.00 tiden ringer mamma till jobbet.Magen hinner åka berg-o-dalbana för en tiondelssekund,men.....
Då hade pappa precis ringt hem själv , och enligt henne lät han nu precis som förr.
Han kände sig som en ny människa och undrade naturligtvis varför inte denna operation hade gjorts betydligt tidigare, och det ska ni veta att han har panisk skräck för sjukhus och läkare.

Nu hoppas jag inte det var morfinet som gjorde honom så upprymd.

Naturligtvis hade han lite ont i halsen efter tuben och kände sig väldigt torr i halsen.Men i det stora hela kände han sig som en ny människa.Och naturligtvis borde han ju få ont i såret,dom har ju ändå sågat upp ett hål i huvudet lika stort som en tennisboll.
Men bara det att han nu talade och svarade som normalt igen är ju en vinst större än något annat.

I morgon ska vi åka in och hälsa på honom och då får vi väl se med egna ögon hur det är ställt.

I morgon skulle det visst också komma in varma vindar från Sahara..
-Jaaaa Tack säger jag om det, som gärna ser att dom meter höga drivorna i vår trädgård minskar.

Men att våren är på väg ser jag på mina hibiskusar,dom är kinkiga blommor som kräver både ljus och fuktighet för att inte fälla blad och någon dag senare i värsta fall vara stendöd.

Nu sätter dom nya blad i en väldig fart och idag slog även en av dem ut i blom !


Ett vårtecken säkert som något...

Stort tack till alla er som skickat "Tröstekramar" och som på ett eller annat sätt visat att ni tänkt på oss
nu när vi haft det lite jobbigt en tid.Ni ska veta att det värmt.

Nu ska vi fira våffeldagen här hemma,så nu ska här gräddas våfflor.



Kram Erika