Mitt i allt elände...
Så ska jag ändå berätta två solskenshistorier för er vad beträffar veterinärvård när den är som bäst och sämst iof.
Först om min vän vars Springerspaniel som insjuknade 7år gammal.Han blev dålig, till en början med diffusa symtomer som bara hon såg.
Vi tyckte nog alla till slut att hon var rätt paranoid och veterinären här vart nog rent ut sagt irriterad på hennes påståenden och eviga tjat om hjälp.
Dom påstod att hunden inte hade några fel trots tagna prover om både det ena och det andra.Kanske med resultat dom inte ens begrep sig på (min egna teori).
Hunden fick småningom och tack vare sin mattes otroliga envishet och kanske paranoidiska sida hjälp till slut.
Vid detta laget var han dödssjuk och kom under vård i sista sekund nere i Uppsala.Där nere visade det sig att hunden ifråga led av en svår cancerform.
Det var då dom träffades.....
Jag ska här tillägga att denna hund fick 7år extra,han blev 14år.
Hund nummer två som jag känner till , söker för en knöl på benet.Man öppnar benet, gröper bokstavligen ur en bit av den och har väl redan då bestämt sig för vad det är antar jag.
Efter en snabb analys upplyser man matte att det är cancer,inte frågan ens......
Varpå matte naturligtvis bryter ihop fullständigt *såklart*
-Naturligtviiiis, vem hade inte gjort det.
Och här får vi tacka gud för att hunden har en matte som inte gör förhastade beslut och avlivar på plats, direkt då hon fick provresultatet kastat i sitt ansiktet.
Som av en händelse så får min vän reda på det här och hon besöker ägaren med hunden som har knölen på benet.Och frågar henne om hon är intresserad av att få kontakt med **************
-Naturligtvis !!
-Jaaaa, själv gissar jag att hoppet som väcktes hos henne var som att åka Loopen.
Sagt och gjort hon ringer Uppsala och söker denna man.Han ringer upp dagen efter och önskar henne välkommen ner.Nya prover tas och det visar sig att knölen inte alls är dödlig cancer *Oooops*
Hur är det möjligt att det kan bli sådana missförstånd,feldiagnoseringar???
Hur är det ens möjligt att sånt får förekomma???
Är man som veterinär osäker, så måste man ha så mycket självkritik att man remiterar vidare till special utbildat folk som är mera pålästa och kanske rent av har lång erfarenhet av just sådana här fall, i detta fall cancer.
Kanske kan man rent av som veterinär lära sig ett och annat av erfarenheten då också,men det kräver ju naturligtvis ett genuint intresse för att rädda/hjälpa sjuka djur...*muttrar*
Som veterinär måste man förstå att alla inte tycker det är ok att avliva sin hund för att få skaffa en ny.
Vissa,jag vågar säga många är faktiskt beredd att gå både ett och två steg längre för att försöka rädda den underbara hund man faktiskt redan har.
Och det är väl då jag gissar att han är som en räddande ängel,ett sista halm strå eller hur jag ska förklara honom....
HENRIK VON EULER , underbara människa varför finns det inte flera av dig.Med ditt engagemang och din otroliga kunskap på både männsikor och djur med diagnosen cancer.
http://www.chemicalnet.se/iuware.aspx?pageid=792&ssoid=81467
http://www.mixr.se/husdjur/hopp-for-hundar-med-cancer
http://c3o.slu.se/dokument/varfor_far_tikar_knolar-i_juvret.pdf
Jag önskar så att det fanns många många flera veterinärer som brann som Henrik gör för andra sorters sjukdomar,och som var så insatt och kunnig inom sitt område som han är.
Har vi kanske för många "allmän" veterinärer som vet väldigt lite om mycket och för lite specialiserade som kan ohyggligt mycket om lite ?
Eller har vi helt enkelt för många veterinärer som inte gör sitt jobb helhjärtat,med känsla och inlevelse för både djur och djurägare.Som inte alls är beredd eller ens har ork att undersöka det där lilla extra,som inte alls är beredd att ta hjälp utifrån om det skulle behövas,jaaa kanske till och med från utlandet.
Jag vet att det förekommer videosamtal/konferenser veterinärer i mellan om olika sjukdomar,kanske görs det sånt för lite och för sällan......
Veterinär yrket för mig det ska vara ungefär som ett "kall", inte för att det ger stora pengar i lönekuvertet.
Uch det blir många funderingar nu i en oviss väntan på svar.....
Hav överseénde.
/Erika
Först om min vän vars Springerspaniel som insjuknade 7år gammal.Han blev dålig, till en början med diffusa symtomer som bara hon såg.
Vi tyckte nog alla till slut att hon var rätt paranoid och veterinären här vart nog rent ut sagt irriterad på hennes påståenden och eviga tjat om hjälp.
Dom påstod att hunden inte hade några fel trots tagna prover om både det ena och det andra.Kanske med resultat dom inte ens begrep sig på (min egna teori).
Hunden fick småningom och tack vare sin mattes otroliga envishet och kanske paranoidiska sida hjälp till slut.
Vid detta laget var han dödssjuk och kom under vård i sista sekund nere i Uppsala.Där nere visade det sig att hunden ifråga led av en svår cancerform.
Det var då dom träffades.....
Jag ska här tillägga att denna hund fick 7år extra,han blev 14år.
Hund nummer två som jag känner till , söker för en knöl på benet.Man öppnar benet, gröper bokstavligen ur en bit av den och har väl redan då bestämt sig för vad det är antar jag.
Efter en snabb analys upplyser man matte att det är cancer,inte frågan ens......
Varpå matte naturligtvis bryter ihop fullständigt *såklart*
-Naturligtviiiis, vem hade inte gjort det.
Och här får vi tacka gud för att hunden har en matte som inte gör förhastade beslut och avlivar på plats, direkt då hon fick provresultatet kastat i sitt ansiktet.
Som av en händelse så får min vän reda på det här och hon besöker ägaren med hunden som har knölen på benet.Och frågar henne om hon är intresserad av att få kontakt med **************
-Naturligtvis !!
-Jaaaa, själv gissar jag att hoppet som väcktes hos henne var som att åka Loopen.
Sagt och gjort hon ringer Uppsala och söker denna man.Han ringer upp dagen efter och önskar henne välkommen ner.Nya prover tas och det visar sig att knölen inte alls är dödlig cancer *Oooops*
Hur är det möjligt att det kan bli sådana missförstånd,feldiagnoseringar???
Hur är det ens möjligt att sånt får förekomma???
Är man som veterinär osäker, så måste man ha så mycket självkritik att man remiterar vidare till special utbildat folk som är mera pålästa och kanske rent av har lång erfarenhet av just sådana här fall, i detta fall cancer.
Kanske kan man rent av som veterinär lära sig ett och annat av erfarenheten då också,men det kräver ju naturligtvis ett genuint intresse för att rädda/hjälpa sjuka djur...*muttrar*
Som veterinär måste man förstå att alla inte tycker det är ok att avliva sin hund för att få skaffa en ny.
Vissa,jag vågar säga många är faktiskt beredd att gå både ett och två steg längre för att försöka rädda den underbara hund man faktiskt redan har.
Och det är väl då jag gissar att han är som en räddande ängel,ett sista halm strå eller hur jag ska förklara honom....
HENRIK VON EULER , underbara människa varför finns det inte flera av dig.Med ditt engagemang och din otroliga kunskap på både männsikor och djur med diagnosen cancer.
http://www.chemicalnet.se/iuware.aspx?pageid=792&ssoid=81467
http://www.mixr.se/husdjur/hopp-for-hundar-med-cancer
http://c3o.slu.se/dokument/varfor_far_tikar_knolar-i_juvret.pdf
Jag önskar så att det fanns många många flera veterinärer som brann som Henrik gör för andra sorters sjukdomar,och som var så insatt och kunnig inom sitt område som han är.
Har vi kanske för många "allmän" veterinärer som vet väldigt lite om mycket och för lite specialiserade som kan ohyggligt mycket om lite ?
Eller har vi helt enkelt för många veterinärer som inte gör sitt jobb helhjärtat,med känsla och inlevelse för både djur och djurägare.Som inte alls är beredd eller ens har ork att undersöka det där lilla extra,som inte alls är beredd att ta hjälp utifrån om det skulle behövas,jaaa kanske till och med från utlandet.
Jag vet att det förekommer videosamtal/konferenser veterinärer i mellan om olika sjukdomar,kanske görs det sånt för lite och för sällan......
Veterinär yrket för mig det ska vara ungefär som ett "kall", inte för att det ger stora pengar i lönekuvertet.
Uch det blir många funderingar nu i en oviss väntan på svar.....
Hav överseénde.
/Erika
Kommentarer
Postat av: Christina i Taxinge~
Henrik von Euler!!!!!!!!
Min dotter anlitade honom när hennes förra hund fick cancer. Ett helt år extra fick vovven tack vare det! Dyrt förstås, men varje hundägare förstår vad ett extra år betyder.
Postat av: Erika
Glömde skriva att den första hunden fick 7år extra, han blev 14år och dog av ren ålderdom.
Har lagt till det i texten nu.
Trackback
